Happy Halloween

Då tänkte jag bara berätta om min Halloween, och om att jag aldrig vill växa upp. Igår slog bara tanken mig, jag är 17 år om några månader, fyra månader. Tiden går för snabbt, snart är jag väl trettio, gift och med barn. I den bubbla jag en gång levde i som barn, kändes det som en evighet tills jag skulle växa upp. Det kändes som jag skulle gå kvar i skolan förevigt, men den bilden har ju radikalt förendrats. Om lite mer än ett år är jag myndig, då måste jag helt plösligt börja planera hur mitt liv skall se ut. Men istället för att babbla vidare här om hur jag tror det är att bli vuxen, tänkte jag komma till saken. Hur hela den här saken började komma till mig, var i torsdags. Jag följde med min syster och hennes vänner ut på halloween-runda, vilket faksitkst var rätt kul. Jag vet, jag är sexton år och gick ut på halloween. När jag tidigare under den dagen ringde och frågade min bästis ifall hon kände för att följa med var hennes exatka ord "-ÄR DU DUM I HUVUDET", och jag var mer "-Eh, nej det hade väl varit roligt, jag vill njuta av mina sista år som "barn/ung/någonting". Antar bara att det är jag som känner så, och nej Tess, jag menade inget illa om dig nu, ily. Även om jag nog aldrig mer kommer att gå ut och gå Halloween på det sättet (det är ju torts allt för småbarn) så tänker jag aldrig sluta göra saker som jag älskar bara för att jag håller på att växa upp. Om sedan andra inte gillar det, so what? Detta är mitt liv. 

Igår var också en rätt rolig dag, min familj var bjuden på en Halloween fest. Så vi besämtde oss för att sminka oss alla till skelett, vilket var skitkul, fast att jag och min syster fick stress isönder för att hinna med att sminka oss alla. Det som var ännu roligare, var att vi skulle inom Ica och handla innan vi skulle köra till festen, snacka om att vi fick många blickar på oss. Det var skitkul! 
Här är en bild på oss, Dunja, pappa, jag och Elin. Inte världens finaste bild kanske, men det är min familj <3 
Och btw, kolla så tydligt man ser mitt gröna hår, how wonderful...



I´m back

Mitt liv har varit ganska upp och ner på senaste tiden, men inte på en ett speciellt dåligt sätt. Jag vet egentligen inte vad jag håller på med, jag försöker antagligen hitta den rätta vägen här i livet. Fast någon rätt väg vet jag inte om det finns. Men iallafall så har jag blandannat bytt skola ännu en gång, visste inte ens själv att jag skulle ha så svårt att välja ett program. Om jag dessutom ska vara riktigt ärlig här, så vet jag inte ens om jag gjorde ett rätt val denna gången iheller. Att detta skulle vara så svårt, det visste jag inte heller det. Men glad är jag, att min familj alltid stöttar mig igenom alla mina beslut. Jag kunde inte önskat mig bättre föräldrar, allt de gjort/gör för mig. Utan dem skulle jag inte stått där jag står idag. De är dem bästa, inget slår dem.  
Jag har inga bilder på denna dator, så tog ett gamalt foto på mig och Tess från jägerstiderna som hon hittade innan idag på fb... 

Älskade måndag

Måndagar är aldrig kul, att gå upp med tuppen efter en skön helg med sovmorgnar. Ush ush ush...
Tre saker som gör mina måndagar ännu jobbigare. 
  • Att jag slutar vid fem. 
  • Idrott första lektionen. (I regn idag...)
  • Börjar nästa lektion vid 2 efter idrotten vid 8. 
Men positiv som jag vill vara, så får jag se det ljusa i det mörka. Det positiva i det negativa. 
  • Jag får motion 
  • Jag kan plugga mellan håltimmarna
  • Behöver inte plugga när jag kommer hem

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/10674497/?claim=eka5f6s4mg6">Följ min blogg med Bloglovin</a>
 

SUNDAY

Spenderat dagen med plugg i myskläder. Det är kanske inte alltid roligt att plugga, men jag älskar sådana här dagar då man bara kan ta det lugnt samtidigt. Har dessutom tänt doftljus som lyft upp höststämningen! Hoppas ni haft en trevlig helg! Imorgon är det återigen vår efterlängtade måndag som kommer! 

Ombre hår, eller?!

Just nu har jag världens största hårkomplex… Inte ovanligt om man heter Emma… Just nu har jag en väldigt trevlig grönnyans i mitt hår. Det är inte något jag nu själv har hittat på, har fått bekräftat det från många håll. Främst killar som har frågat mig ”-Har du grönt hår eller?”  Dessutom fick jag en kommentar från en ”snubbe” i föregår som löd någonting liknande i den här stilen ”- Haha hörru Emma, ditt hår matchar med träden”. Så ångesten över mitt hår är stor! Jag har samtidigt lovat mig själv att vänta med att färga håret på ett bra tag! Frågan är nu om jag kommer lyckas. Färgning sliter så fruktansvärt mycket på mitt hår, men jag vill  ju inte gå runt med grönt hår?  Men om jag ska färga det vill jag göra det i ombre! Men mörkbrunt överst och ljusare brunt längre ner mot topparna! 

 
 
 
 

Uppdatering: "Skola"

Wow, här tog jag en lång bloggpaus... 
Dagarna har bara flygigt förbi. Men jag kan börja med att berätta att jag började på ekonomiprogrammet på Jensen i Lund i tisdags! Blev så himla glad i måndags när jag fick samtalet från ungdomsförvaltningen! Så idag gick jag där för tredje dagen. Det känns helt okej. Det skönaste av allt är att jag slipper den långa pendlingen från och till Malmö!!! Sedan tycker jag Jensen har ett jättesmart schema också. Man har två olika scheman för jämna och ojämna veckor. Så varannan vecka börjar jag vid åtta och då är det meningen att man ska sluta tidigt. Men jag gör bara de på tisdagar och fredagar, de andra dagarna slutar jag vid tre/fyra tiden eftersom vi har långa hålor tills de sista lektionerna. Sen den andra veckan börjar vi sent, förutom på måndagar. Då börjar vi vid åtta och har nästa lektion vid två! Dryg håla! Men den får man väl använda effektivt och plugga på! Sen de andra dagarna börjar vi vid tolv-ett och slutar vid fyra-fem! Så skönt! Men man måste ta mycket ansvar och kunna plugga självständigt! Men jag kommer säkerligen trivas bra på Jensen! Lärarna verkar vara riktigt engagerade!

  


-Is this the right way, sir?

Det vrider och vänder sig i magen på mig. "-Är det här rätt skola för mig kanske?" "-Kanske, kanske inte?" Just nu kollar jag efter gymnasieskolor med ekonomiprogrammet för fullt, har kommit helt underfund med att det humanistiska programmet inte är något för mig.  Magkänslan är helt fel och jag blir bara allt mer osäker, så har kommit fram till att det nog är EK jag vill gå. Det känns stadigare, även om jag är intresserad utav språk och kultur. Jag önskar att någon bara kunde visa mig vägen, att någon sa åt mig vilken väg jag skulle ta, så att allt blev rätt. Men tyvärr så är livet inte så enkelt. Men samtidigt tror jag på ödet. Om något händer, så var det meningen att det skulle hända. Det är väldigt skönt att tänka så när något tråkigt inträffar. Som när man "råkar" slänga in fjärrkontrollen i tv:n, så att skärmen i sin tur spricker. Inte för att den händelsen någonsin har inträffat mig... 

Det dåliga med att jag nu kommer göra sent omval är att jag bara kommer in på skolor som har platser ledigt, vilket inte är många. Idag ska jag iallafall in till ungdomsförvaltningen, om jag nu hittar ditt. Så jag får se hur det går idag, förhoppningsvis toppen. 

Hoppas ni får ha en trevlig dag! XO, Emma

 







 

Mitt liv...

Bloggningen går inte något vidare framåt, i alla fall inte i den takt jag hade tänkt mig. Hade planerat att göra något inlägg om dagen, men det har skitit sig rejält. När man måste gå upp vid 5 varje morgon, sedan kommer hem vid 5 halv 6 varje kväll, och sedan dessutom måste gå och lägga sig vid 9-10 tiden för att orka gå upp så tidigt, försvinner all tänkbar tid! Precis all! Och på köpet är jag trött och känner mig som en döende zombie, känns som hjärnan bara segar ihop på mig! Jag kom dessutom precis på att jag gått två hela veckor i skolan! Två heeela veckor!? Var tog de två veckorna vägen? Jag måste ha levt i zombietrans och sovit igenom mig halvdöende dessa veckor… För jag kommer ärligt talat inte ihåg dem…

Har börjat fundera starkt på att byta skola till Berga eller någon annan mer närliggande skola… Sedan har ännu ett problem dykt upp, ”-Ska jag verkligen gå den humanistiska linjen?”. Åh jag är så osäker på vad jag vill bli när jag blir äldre. Och jag ändrar åsikter lika ofta som jag ändrar underkläder, varje dag… I ena sekunden ”-Jaaaa, jag är humanist, ”woop woop”, sedan i andra sekunden ”- Nä, I wanna be a business woman, ekonomi är något för mig” .Mitt grubblande om saker och ting är nog mitt största problem, jag vänder skallen ut och in på mig själv varje dag. Det måste vara min sämsta egenskap, jag är så kluven på exakt allt. Men just nu är jag rätt inne på att ändra linje till ekonomi, men den åsikten hade jag inte igår…”-VAD FAN HÅLLER JAG PÅ MED?”

Förlåt för detta lite halvt lipande inlägget, lovar att ni ska få se mer positiva inlägg i framtiden. För jag är en väldigt positiv person! Men det är väl dessa två zombietrans veckor som haffat åt sig all min energi…

 
 

<3

 
-Is there no way out of the mind?

Malmöfestivalen

Nu är jag och min syster på väg mot Malmö, där vi sedan ska möta upp Tess!

Veckan

Just nu sitter jag och har en håla, så tyckte det passade perfekt med ett litet blogg inlägg. Snart har jag gått en vecka här på –Nya Malmö Latin och det känns faktiskt helt okej. Hänger med några trevliga tjejer! Men veckan har varit allmänt seg, det har bestått av tidiga morgnar som tillfört trötthet, huvudvärk och ångest. Jag skulle nog förberett mig innan på att vända dygnet lite bättre. Men idag är det fredag! Och vem älskar inte fredagar? Så ikväll blir det Malmöfestivalen med fina vänner, Mac Miller ska uppträda, och är faktiskt lite taggad!
+ Jag hade tänkt att uppdatera bloggen dagligen nu! Fått min skoldator så kommer bli mycket enklare!

Mindre än en vecka kvar!




"Mindre än en vecka?"

"Är det mindre än en vecka kvar av sommarlovet?!"

"Är det mindre än en vecka kvar tills jag börjar gymnasiet?!?"

Svaret kan ju inte bli något annat än: " Ja, om mindre än en vecka börjar du gymnasiet Emma.."

Ännu en sommar har flugit förbi snabbare än någonsin och det som känts som en evighet är det nu endast några enstaka resterande dagar kvar till. Om sex dagar börjar jag gymnasiet. Ja, efter nio eviga år i grundskolan är det nu bara en vecka kvar tills jag befinner mig på min nya skola. Då säkert efter en stressig morgon med beslutsångest om vilka kläder jag skulle bära och om hur mitt hår och smink skulle sitta för att jag ska göra ett så gott intryck som möjligt. Ingen sa väl att livet som tjej skulle vara enkelt?

Jag minns än idag när jag gick i förskolan, då jag tyckte att det kändes som en evighet tills jag skulle börja ettan (förstaklass). Det kändes som om jag skulle få gå kvar i förskolan föralltid och hur jag någonsin skulle förstå mig på subtraktion och digitala klockan var ofattbart. Men någonstans där i mellan har klockan förvridits och här står jag idag tio år senare och ska börja ettan (förstaring). Hur tio år idag känns som ett stenkast är det nog ingen som förstår. All den tiden har nu övergått till enstaka minnen som alltid kommer finnas kvar hos oss.

Men som sagt, om mindre än en vecka börjar jag gymnasiet. Vad jag har hört bland mina vänner är visa väldigt nervösa medans andra är riktigt taggade. Själv kan jag inte vänta! "I´m so exited" Att komma bort från vardags livet i Hörby till livet i storstaden Malmö känns "awesome"! Samt att jag har valt en skola (Malmö nya latin) där jag inte känner någon förutom Bella. Så det ska bli så roligt att lära känna nytt folk och börja umgås i nya kretsar. Sommar må vara härligt men det ska faktiskt bli skönt att komma in i nya rutiner igen!

Och eftersom nästan ingen läser inläggen och hellre tittar på bilder lägger jag in några bilder från föra året som Patricia tog på mig! Har ont om nyare bilder på denna dator så fick blev de bilderna! Jag bara älskar dessa bilder, de blev så fina! Och ljuset var så bra den dagen så bilderna är inte ens redigerade! :D

 
 
 

 
 
 

XO Emma

 

 
RSS 2.0