Då tänkte jag bara berätta om min Halloween, och om att jag aldrig vill växa upp. Igår slog bara tanken mig, jag är 17 år om några månader, fyra månader. Tiden går för snabbt, snart är jag väl trettio, gift och med barn. I den bubbla jag en gång levde i som barn, kändes det som en evighet tills jag skulle växa upp. Det kändes som jag skulle gå kvar i skolan förevigt, men den bilden har ju radikalt förendrats. Om lite mer än ett år är jag myndig, då måste jag helt plösligt börja planera hur mitt liv skall se ut. Men istället för att babbla vidare här om hur jag tror det är att bli vuxen, tänkte jag komma till saken. Hur hela den här saken började komma till mig, var i torsdags. Jag följde med min syster och hennes vänner ut på halloween-runda, vilket faksitkst var rätt kul. Jag vet, jag är sexton år och gick ut på halloween. När jag tidigare under den dagen ringde och frågade min bästis ifall hon kände för att följa med var hennes exatka ord "-ÄR DU DUM I HUVUDET", och jag var mer "-Eh, nej det hade väl varit roligt, jag vill njuta av mina sista år som "barn/ung/någonting". Antar bara att det är jag som känner så, och nej Tess, jag menade inget illa om dig nu, ily. Även om jag nog aldrig mer kommer att gå ut och gå Halloween på det sättet (det är ju torts allt för småbarn) så tänker jag aldrig sluta göra saker som jag älskar bara för att jag håller på att växa upp. Om sedan andra inte gillar det, so what? Detta är mitt liv. 

Igår var också en rätt rolig dag, min familj var bjuden på en Halloween fest. Så vi besämtde oss för att sminka oss alla till skelett, vilket var skitkul, fast att jag och min syster fick stress isönder för att hinna med att sminka oss alla. Det som var ännu roligare, var att vi skulle inom Ica och handla innan vi skulle köra till festen, snacka om att vi fick många blickar på oss. Det var skitkul!