En söndags kväll som denna, hade jag faktiskt ingen aning om vad jag skulle blogga om. Men efter lite tänkt kom jag på att jag tänkte skriva en liten kort variant av en bokrecension. För det är faktiskt så att jag på senaste tiden har börjat läsa böcker som en galning. Visst är livet helt fantastiskt, men ibland tröttnar jag på den gråa vardagen, och då vill jag bara stiga in i en annan värld, långt bort från min egen. Därför föredrar jag att läsa fantasy, ett garanterat kort för mig som vill in i en annan värld för en liten stund. En av de senaste böckerna jag läste heter Divergent och det var en bok som jag verkligen fastnade för. Enligt många sägs den påminna om Hungerspelen, men den boken har jag faktiskt aldrig läst, kan bero på att jag inte var så värst imponerad av filmen och då inte heller känt för att läsa boken. Men den här boken mina vänner, den borde ni verkligen överväga att läsa! Författaren till boken heter Veronica Roth, och hon har även skrivit en uppföljare till boken som heter Insurgent, som kom ut på svenska nu i höst. Boken har till och med blivit en sådan stor succé att den faktiskt kommer ut som film nästa år, fantastiskt!  Boken handlar i sig om en tjej som lever i en värld där människorna är indelade i fem olika gruppen (falanger), De osjälviska, De ärliga, De lärda, De tappra och De fridfulla. Den falangen man tillför, står då för vem man anses vara som människa. Alla människor föds in i en falang, men vid sextonårs ålder får de chansen att byta falang, ifall det känts som de hamnat i fel. Innan bytet får alla sextonåringar varje år genomgå ett test, i testets slutresultat  får de en inblick av vilken falang de troligen främst skulle passa in i. Men i huvudkaraktärens, Beatrice prov blir provresultatet lite annorlunda och hon får nu bära på en hemlighet som kan kosta henne livet ifall den kommer ut. Beatrice vet inte vad som väntar framför henne, ska hon byta eller stanna kvar i sin falang?  I den här världen anser de att "falang" går före blod, vilket innebär att hon måste bryta med sin familj ifall hon väljer en annan. Dessutom måste man genomgå ett interneringstest, vilken falang man än väljer. Om man misslyckas med testet som blir man "falanglös, och det är desamma som att bli dödsdömd i deras värld. Beatrice väljer att följa med en annan falang, nämligen De tappra. Hennes liv förvandlas nu till en utmaning, hon genomgår saker hon aldrig trodde hon kunde klara av innan. På vägen genom boken förvandlas hon till en helt ny person, boken leder en igenom svek, kärlek och styrka.  Det finns hela tiden denna känsla av ny spänning i luften som följer med en genom hela boken. 

Då tänkte jag bara berätta om min Halloween, och om att jag aldrig vill växa upp. Igår slog bara tanken mig, jag är 17 år om några månader, fyra månader. Tiden går för snabbt, snart är jag väl trettio, gift och med barn. I den bubbla jag en gång levde i som barn, kändes det som en evighet tills jag skulle växa upp. Det kändes som jag skulle gå kvar i skolan förevigt, men den bilden har ju radikalt förendrats. Om lite mer än ett år är jag myndig, då måste jag helt plösligt börja planera hur mitt liv skall se ut. Men istället för att babbla vidare här om hur jag tror det är att bli vuxen, tänkte jag komma till saken. Hur hela den här saken började komma till mig, var i torsdags. Jag följde med min syster och hennes vänner ut på halloween-runda, vilket faksitkst var rätt kul. Jag vet, jag är sexton år och gick ut på halloween. När jag tidigare under den dagen ringde och frågade min bästis ifall hon kände för att följa med var hennes exatka ord "-ÄR DU DUM I HUVUDET", och jag var mer "-Eh, nej det hade väl varit roligt, jag vill njuta av mina sista år som "barn/ung/någonting". Antar bara att det är jag som känner så, och nej Tess, jag menade inget illa om dig nu, ily. Även om jag nog aldrig mer kommer att gå ut och gå Halloween på det sättet (det är ju torts allt för småbarn) så tänker jag aldrig sluta göra saker som jag älskar bara för att jag håller på att växa upp. Om sedan andra inte gillar det, so what? Detta är mitt liv. 

Igår var också en rätt rolig dag, min familj var bjuden på en Halloween fest. Så vi besämtde oss för att sminka oss alla till skelett, vilket var skitkul, fast att jag och min syster fick stress isönder för att hinna med att sminka oss alla. Det som var ännu roligare, var att vi skulle inom Ica och handla innan vi skulle köra till festen, snacka om att vi fick många blickar på oss. Det var skitkul! 

Mitt liv har varit ganska upp och ner på senaste tiden, men inte på en ett speciellt dåligt sätt. Jag vet egentligen inte vad jag håller på med, jag försöker antagligen hitta den rätta vägen här i livet. Fast någon rätt väg vet jag inte om det finns. Men iallafall så har jag blandannat bytt skola ännu en gång, visste inte ens själv att jag skulle ha så svårt att välja ett program. Om jag dessutom ska vara riktigt ärlig här, så vet jag inte ens om jag gjorde ett rätt val denna gången iheller. Att detta skulle vara så svårt, det visste jag inte heller det. Men glad är jag, att min familj alltid stöttar mig igenom alla mina beslut. Jag kunde inte önskat mig bättre föräldrar, allt de gjort/gör för mig. Utan dem skulle jag inte stått där jag står idag. De är dem bästa, inget slår dem.  

Jag har inga bilder på denna dator, så tog ett gamalt foto på mig och Tess från jägerstiderna som hon hittade innan idag på fb...